Gunnar Loxdal är publisher för Sak & Liv

Därför frias Birgitte Bonnesen – fast hon vilseledde pressen och allmänheten

• HD friar. Till skillnad från hovrätten, menar Högsta domstolen att Birgitte Bonnesen inte kan dömas för grovt svindleri eftersom hon bara utnyttjat sin meddelarfrihet enligt yttrandefrihetsgrundlagarna.

KrönikaHD ifrågasätter inte att Swedbanks förra VD uttalade sig vilseledande om Swedbanks situation. Men eftersom det rörde sig om yttrande till pressen kan det inte beskrivas som grovt svindleri, slår HD fast i sin friande dom. 

Den 21 april meddelade Högsta domstolen sin utslag i det mål där Swedbanks tidigare VD Birgitte Bonnesen dömts i hovrätten till ett år och tre månader i fängelse för grovt svindleri efter att ha uttalat sig vilseledande för media om situationen för Swedbank när det gällde penningtvätt i Baltikum.

Till skillnad från Svea hovrätt slår HD fast i sin dom att Bonnesen bör frias.

Hur kan två domstolar, späckade med kunniga jurister, komma till så motstridiga slutsatser?

Hovrätten slog år 2024 fast att uppgifter som Birgitte Bonnesen lämnade i intervjuer med Svenska Dagbladet och TT förmedlade det vilseledande budskapet att det inte fanns några misstänkta penningtvättskopplingar till Danske Banks verksamhet i Estland under 2007–2015. Sammanfattningsvis menade hovrätten att dessa vilseledande budskap skulle rubriceras som grovt svindleri och påföljden bestämdes till fängelse i ett år och tre månader.

HD ifrågasätter i sin dom inte hovrättens slutsats att Bonnesens budskap i intervjuerna med Svenska Dagbladet och TT var vilseledande.

Dock kommer HD till en helt annan slutsats när det gäller om hon därmed har gjort sig skyldig till grovt svindleri.

Förklaringen till detta är HD:s resonemang kring yttrandefrihetslagstiftningen.

Så här går resonemanget i domen kort sammanfattning:

Det framgår av Tryckfrihetsförordningen att alla fritt kan meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga exempelvis i en tryckt skrift. När någon under meddelarfriheten lämnar information till pressen och uppgifterna sedan publiceras så är i princip bara utgivaren ansvarig för informationen – inte den som har meddelat informationen.

– Meddelarfriheten innebär därför att den som lämnar uppgifter i publiceringssyfte i princip går fri från sådant ansvar, konstaterar HD i domen.

Fast ingen regel utan undantag. Även en meddelare kan göra sig skyldig till brott. Men då handlar det om sådant som uppror, högförräderi, spioneri och liknande allvarlig brottslighet. Grovt svindleri finns däremot inte med bland de brott som en meddelare kan göra sig skyldig till.

Därtill kommer att lagen sätter gränser för vilka yttranden som skyddas av meddelarfriheten. Det ska nämligen handla om yttranden som enligt lagen förtjänar yttrandefrihetens skydd. Vissa yttranden kan med andra ord bedömas som brottsliga och därför bestraffas enligt vanlig lag, även om de förekommer i media. HD nämner att brottsrubriceringar som bedrägeri, oredligt förfarande och svindleri under lång tid har ansetts kunna beivras genom vanlig lag, trots att yttrandena spritts i ett grundlagsskyddat medium. Ett exempel på detta är bedrägliga annonser i tidningar.

Men exakt var gränsen går för vad som förtjänar yttrandefrihetens skydd är inte alldeles glasklart. HD lyfter fram att det måste till en individuell bedömning i varje fall.

– Frågan om ett uttalande som påstås utgöra exempelvis svindleri eller marknadsmanipulation – som publicerats i en tryckt skrift eller annat grundlagsskyddat medium – omfattas av meddelarfriheten eller inte måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, konstaterar HD i domen.

Och i just detta fall menar HD att det inte finns något som tyder på att Birgitte Bonnesens direkta syfte med att delta i intervjuerna har varit att använda dem som ett medel för att sprida vilseledande uppgifter som skulle påverka bedömningen av Swedbank i ekonomiskt hänseende.

– Intervjuerna med Birgitte Bonnesen har således utgjort ett led i journalistisk verksamhet och ligger inom ramen för det i yttrandefrihetsgrundlagarna angivna syftet att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Birgitte Bonnesens svar på de frågor som ställdes omfattas därför av meddelarfriheten. Åtalet för grovt svindleri alternativt grov marknadsmanipulation ska redan på denna grund ogillas i sin helhet, skriver HD i domen.

Annorlunda uttryckt kan man konstatera att ifall Birgitte Bonnesen hade sagt samma sak som i intervjuerna med SvD eller TT – fast inte i en intervju utan i ett pressmeddelande eller på en investerarträff – skulle det kanske kunna ha bedömts som grovt svindleri. Men eftersom de vilseledande yttrandena lämnades i en intervju med reportrar faller de vilseledande yttrandena inom ramen för yttrandefrihetslagstiftningen. Där finns inget utrymme att döma någon för svindleri. Alltså frias Birgitte Bonnesen.

Det kan nämnas att ett justiteråd var skiljaktigt.

Inte när det gällde den friande domen. Justitierådet Dag Mattsson håller helt med de andra HD-domarna om att Birgitte Bonnesen ska frikännas på grund av sin meddelarfrihet.

Däremot menar han att skyddet vid uppgiftslämnande egentligen är starkare än vad som följer av majoritetens resonemang i domen.

– Uppgifterna i målet har lämnats till journalister i syfte att de ska göras offentliga i TT och Svenska Dagbladet. Det är inte fråga om något meddelarbrott. Birgitte Bonnesen ska därför – redan av detta skäl och utan någon ytterligare prövning – frikännas, heter det bland annat i det skiljaktiga yttrandet.

Slutligen förtjänar det att påpekas att även om HD nu har slagit fast att det inte behöver olagligt med vilseledande kommentarer till pressen, så är slutsatsen inte att det är lämpligt med företagsledare som inte talar sanning.

En VD som ljuger gör både sig själv och sitt företag en otjänst, även om lögnerna inte skulle utgöra en brottslig handling.